Pergamonmuseum en djupdykning
Ett stort museum förtjänar mer än ett stycke. Djupdykningen nedan behandlar byggnadens historia, samlingens struktur, de kanoniska verken, de mindre besökta höjdpunkterna och en praktisk besöksstrategi. Pergamonmuseum i Berlin är ett av få museer som rymmer rekonstruerade monumentala arkitekturanläggningar i full skala, vilket gör det till en distinkt upplevelse även bland världens stora samlingsinstitutioner.
Byggnadens historia
Tanken på ett eget hus för de enorma utgräningsformingarna från Pergamon, Babylon och Miletos diskuterades i Berlin redan på 1880-talet. Det första Pergamonmuseum öppnade 1901 men befanns snart strukturellt otillräckligt. Det nuvarande byggnaden, ritad av Alfred Messel och Ludwig Hoffmann, uppfördes mellan 1910 och 1930 och öppnade för allmänheten 1930. Den var från början utformad kring de objekt den skulle inrymma: salarna är väldiga eftersom arkitekterna visste att ett rekonstruerat stadsport på nästan trettio meters bredd skulle rymmas inomhus. Under andra världskriget evakuerades centrala verk; byggnaden skadades och samlingarna delades sedan upp mellan Öst- och Västberlin. Återföreningen 1990 möjliggjorde en sammanslagning under Staatliche Museen zu Berlin (Stiftung Preußischer Kulturbesitz). Museet ligger vid den norra spetsen av Museumsinsel, ett UNESCO-världsarv sedan 1999, tillsammans med Neues Museum, Altes Museum, Alte Nationalgalerie och Bode-Museum.
De tre avdelningarna
Pergamonmuseum förvaltar tre separata samlingar. Antikensamlingen (Antikensammlung) täcker grekiskt och romerskt material och delas med Altes Museum på andra sidan ön. Vorderasiatisches Museum (Forntidens Näröstern) rymmer en av världens största samlingar av mesopotamisk konst och arkitektur. Museum für Islamische Kunst presenterar konsthantverk, arkitektur och brukskonst från den islamiska världen från 600-talet till 1800-talet. Varje avdelning är tillräckligt innehållsrik för att motivera ett eget besökstillfälle; sammantaget gör de dagsbiljetten för Museumsinsel till det klart ekonomiskaste alternativet.
Pergamonaltaret
Pergamons stora altare (hellenistiskt grekiskt, ca 180 f.Kr.) uppfördes under Attaliddynastin i staden Pergamon i det västra Anatolien, nära dagens Bergama. Den tyske ingenjören Carl Humann inledde utgrävningarna 1878; fragmenten fraktades till Berlin inom ramen för ett avtal med de osmanska myndigheterna. Rekonstruktionen påbörjades 1901. Resultatet är Gigantomakifrisen söder om trappan — 113 meter marmorrelief som skildrar olympiska gudars strid mot giganterna — presenterad nästan i ögonhöjd så att besökaren rör sig längs kampen. Östra frisen, ovanför huvudtrappan, visar Zeus och Athena i centralpositionerna. En andra, mindre fris inuti kolonnaden berättar om Telephos liv, den sagomfruktade grundaren av Pergamon och son till Herakles. Konsthistorikerna placerar Gigantomakifrisen jämnsides med Partenonsskulpturerna som det mest ambitiösa bevarade verket inom hellenistisk skulpturkonst. Altarflygeln har varit stängd sedan 2014 som del av den pågående renoveringen; se de praktiska upplysningarna nedan.
Ishtarporten
Ishtarporten från Babylon (ca 575 f.Kr.) var det åttonde stadsporten i stadens inre ringmur, tillägnad gudinnan Ishtar. Den uppfördes under Nebukadnessar II och kläddes med glaserade tegelstenar i karakteristiskt djupblått — lapislazuli-färgat — med reliefer av tjurar (heliga åt stormdguden Adad) och drakar (mušḫuššu, skyddsdjuret åt Marduk). Robert Koldewey grävde ut platsen mellan 1899 och 1917 på uppdrag av Deutsche Orient-Gesellschaft. Tegelstenarna — tiotusentals till antalet — fraktades till Berlin. Rekonstruktionen på museet är partiell: den visar den mindre innerporten, inte den ännu större ytterporten. På fjorton meters höjd utgör den ändå ett av de mest överväldigande objekt som någonsin monterats i ett museum. Processionsvägen, kantad av lejonreliefer på gulbruna glaserade plattor, leder genom porten. Att gå längs den korridoren är en av de mest minnesvärda museiupplevelserna i Europa.
Marknadsporten från Miletos
Den rekonstruerade romerska marknadsporten från Miletos (2:a århundradet e.Kr.) var ett monumentalt port i den grekiska staden Miletos, i nutidens sydvästra Turkiet nära moderna Söke. Theodor Wiegand grävde ut den för de berlinska museerna mellan 1899 och 1911; i Pergamonmuseum monterades den upp och invigdes 1929. Fasaden är ungefär trettio meter bred och sjutton meter hög, med två hela våningar av bågarkitektur och kolonnader i komposit ordning. En jordbävning på 200- eller 300-talet e.Kr. hade vällt originalporten; eftersom stenarna låg på plats var ett ihopmontering möjlig. Portens rena volym i ett inomhusrum är svindelframkallande — salhöjden dimensionerades just för att rymma den — och att blicka uppåt från tröskeln ger den märkliga känslan av att stå på ett antikt torg.
Aleppo-rummet
Aleppo-rummet (Aleppozimmer) är daterat till 1601–1603 och var det rikt målade mottagningsrummet (qa'a) i en kristen köpmans hus i gamla stan i Aleppo, Syrien. Det förvärvades av de berlinska museerna 1912 från en aleppansk antikhandlare och monterades in i dåtidens Kaiser-Friedrich-Museum. De trädpanelerade väggarna och taket är prydda med arabesker, bibliska scener, inskriptioner på arabiska och syriska samt vardagsscener. Ikonografin speglar den kosmopolitiska kulturen i det osmanska Aleppo, där kristna, judiska och muslimska köpmannagemenskaper samsades. Sedan det syriska inbördeskriget och de svåra skadorna på Aleppos gamla stad från 2012 och framåt — ett UNESCO-världsarvsområde — har rummet fått en skärpt betydelse som vittnesbörd om en bebyggelsekultur som inte längre finns orörd kvar. Det är i dag höjdpunkten i den islamiska konstsamlingen.
Restitutionsdebatt
Turkiet har formellt begärt att Pergamonaltaret återbördas till Bergama; den turkiska regeringen hävdar att det ursprungliga utgrävningsavtalet från 1878 inte tillät export av altaret och att eventuella tillstånd gavs under osmanskt tvång. Grekland begär återbördande av diverse föremål ur antikensamlingen. Irak har via UNESCO begärt återlämnande av babyloniskt material, däribland fragment av Ishtarporten och processionsvägen. Stiftung Preußischer Kulturbesitz har fört samtal utan att några större återbördanden genomförts. Debatten ingår i en global uppgörelse med koloniala förvärvsmetoder och ägnas fortsatt stor uppmärksamhet i media och akademin.
Renovering 2013–2027 och framåt
Pergamonmuseum inledde 2013 en etappvis och decennielång renovering. En fjärde flygel — den så kallade Nordflügel — byggs för att skapa ett nytt besökarentré, ytterligare utställningsutrymmen och förbättrad klimatstyrning. Renoveringen bedrivs i faser så att delar av museet förblir öppna. Altarflygeln stängdes 2014 och förväntas inte öppna förrän tidigast 2027, även om tidsschemat redan förskjutits flera gånger. Den som vill bilda sig en uppfattning om altaret under stängningstiden bör besöka Pergamon-panoramat — ett permanent 360-graders panoramamåleri av konstnären Yadegar Asisi, installerat i en särskilt byggd rotunda mitt emot museet på Am Kupfergraben. Panoramat rekonstruerar staden Pergamon på attalidtidens höjdpunkt — altaret inbegripet i sitt ursprungliga stadssammanhang — i nästan naturlig skala. Det är ett seriöst konstnärligt och vetenskapligt verk, inte bara en turistattraktion.
Besöksstrategi
Kontrollera den aktuella öppningskartan på Staatliche Museens webbplats innan besöket, eftersom de tillgängliga delarna förändras under renoveringens gång. Ishtarporten och processionsvägen (Vorderasiatisches Museum) har hört till de mest konsekvent tillgängliga höjdpunkterna; marknadsporten från Miletos och delar av antikensamlingen är också öppna beroende på byggfas. Entrén ingår i dagsbiljetten för Museumsinsel (Tageskarte Museumsinsel), som även ger tillträde till Neues Museum (Nofretetes bröstbild), Altes Museum (grekisk och romersk skulptur), Alte Nationalgalerie (tysk 1800-talsmålning, Caspar David Friedrich) och Bode-Museum (bysantinsk konst, europeisk skulptur). Enkelbiljett finns men dagsbiljetten är väsentligt förmånligare om man planerar att besöka fler än ett hus.
Museumsinsel nås med S-Bahn (linjerna S3, S5, S7, S9) och U-Bahn (U5) via Alexanderplatz och Hackescher Markt, båda på tio till femton minuters gångavstånd. Närmaste S-Bahn-station till själva ön är Hackescher Markt. Räkna med minst två till tre timmar; med altarflygeln stängd faller besöket naturligt kortare ut än vid normal drift. Asisi-panoramat lägger till ungefär fyrtiofem minuter och köps separat men passar utmärkt som eftermiddagskombination. På vägen ut erbjuder promenaden längs kanalkanten Am Kupfergraben norrut från Pergamonmuseum till Bode-Museum en bra helhetsbild av hela öns arkitektur.
Hitta varje institution som nämns ovan på den interaktiva kartan — filtrera per land, samlingstyp eller entrépolicy för att planera en realistisk rutt.